I över ett år har den stått i garaget med alla mina andra antikviteter och väntat på att bli omklädd. Jag hade den till salu i min butik och visst var det många som varit intresserad av att köpa den...men tyget, det var ju för gräsligt. Den hade fått ett nytt tyg i brun plysch på 50-talet som inte alls passade soffan. Glad är jag att den förblev osåld för jag visste genast, att i vår vinter trädgård blir den bra med min svarta flygel och till golvet i stjärnmönster från Marocko.
Så i slutet av juli åkte tyget av, en dag då det inte var så obarmhärtigt hett. Kari limmade lite armstöd och fixade, så att den blev stabilare.
Jag sprutmålade den mörk, mörk bruna stommen svart. Först i en matt svart färg och sedan lätt i en halvglansig färg.
Jag brukar alltid prata om huru viktigt det är att behålla en möbel i ursprungs skick, men här har jag nu gjort ett ordentligt undantag. Jag hittade ett tyg med naturvitt botten och mörka grafitgråa ränder, så den fick bli rätt moderniserad denna soffa från 1860-talet.
Två kvällars arbete...och så var den omstoppad och överklädd med det nya tyget. Eftersom jag inte är ngn möbeltapetserare, så är det rätt spännande, att se om det blir till ngt....men jag har ju sytt en och annan päls, tänkte jag, så då bör jag väl klara av en gammal soffa. Som knappar på rörkuddarna använde jag mig av samma band, som jag limmat fast i överkanten på ryggstödet. Lite knåpande med att rulla bandet och med handsömnad omforma det till prydnadsknappar...men det får duga...och vad gör man då man bor i en småstad, med litet utbud..jo man fixar själv.
Bordet är tillfälligt. Har redan spanat in ett äldre bord, som skall målas svart och få målat ett schackbräde på ena sidan för mina gamla spanska schackpjäser.
I etta hörnet skymtar ni mina stolar i kina inspirerat rött tyg...det vänder sig i magen, då jag ser den färgkombinationen här, men snart skall de vara gräddvita och armstödena svarta. På var sida om soffan står glas lampor från Lene Bjerre. Pallen till flygeln skall också få ny beklädnad och min stol framför en vit klaffbyrå, skall få tyg i svart/vit Toile de Joey, kuddfodral i samma tyg skall också finnas i soffan. Förhoppningsvis tar det ej ytterligare ett år tills detta är gjort...
Lägger upp mera bilder, då jag renoverat lite igen.
Så föll ett gammalt taffel piano i Biedermeier "över oss". Kunde inte låta bli att inhandla detta, eller rättare sagt Kari slog till efter det att jag prutat ner priset. I mitt vardagsrum skall det definitivt inte stå...men i väntan på sin rätta plats, kanske, som sidebord i min butik, så måste det förvaras här. Ser ni den lilla fyrkanten i golvet under taffeln? Detta hus har ju i tiden varit matbutik och där är ännu el-uttaget kvar för kassa maskinen. För vår del blev det el-uttaget för Julgransbelysningen.
Med locket ner på Taffel pianot, så fungerar det utmärkt som ett side bord eller serverings bord. Det ser man även ofta i matsalar i inredningstidningar. Kanske vi också stämmer den, så kan man spela en trudelutt på den.
I övrigt har veckoslutet gått till att tömma garaget, som varit lager (möbler och antikviteter fr antikbutiken). Nu har de fått ny lagringsplats och garagets renovering till office&factory och liten shop skall småningom börja...jag är såååå ivrig, men orken tryter lite, eftersom jag igen dragit på mig en förkylning för 3:e gången denna höst :( Så Kari fick tappert ensam fortsätta tömningen av garaget idag, emedan jag tog det lugnt här inne och koncentrerade mig på att orka göra söndags middagen.
Jag hoppas bara jag har lite mera ork i morgon, eftersom jag har studiedag då.
Hoppas ni haft ett skönt veckoslut!
Kram fr Janet
Ruben är en påhittig liten herreman ännu....nej, jag får inte sitta på bordet, men det är ju så bra utkiks plats. Då Ruben jamar, så låter det som det mest ynkliga lilla pip, som om den inte hade stämband alls, men då den spinner, så får man titta noga efter, så att det inte är ett leijon, som ligger där. Har aldrig hört en katt, som spinner så högt och med ett sådant starkt ljud.
Nyfiken, på min kamera (eller mobiltelefonen, därav den dåliga bildkvaliten) det var den minsann...nästan så att den tyckte det var roligt att bli fotograferad och tittade och tittade in i kameran, för varje foto som jag tog.
Nu blev jag ju själv lite kattungs sjuk, men vi har ju vår gamla frass, Fritioff, så jag får väl nöja mig med den...men kattungar är ju för härliga.
