I fjol till Påsken hade jag planterat så här på trappan. I år får jag glömma allt sådant. Det var ju inte riktigt så, som jag hade planerat, men vad gör man, då inte ryggen vill, som man själv vill?
Min ryggradsreuma har varit lugn under en lång period, men i fredags slog den till, som en blixt från en klar himmel, just då man som mest borde vara i skick, skulle vilja må bra och njuta av våren... Visst hade jag kännt av under ngn vecka, morgon stelhet, lite molande värk, men inte kanske varit tillräckligt lyhörd, men när är man det?
Att dricka morgonkaffet sittande, är en pärs, som fodrar 1 timmes sömn efteråt. För att inte prata om att klä på sig sockor, skor...ja allt. För varje steg jag tar, kunde jag gott fälla många tårar...och visst gör jag det ibland...men försöker ändå bita ihop...för jag vet, att stelheten ger med sig, bara jag rör mig, med måtta.Så till eftermiddagarna börjar det lätta...en aningens aning... och til kvällen, känner jag mig nästan som människa, nästan...
Att vänta på läkartiden tills efter Påsk, känns som en evighet...
Så just nu, tar jag en minut i taget och hoppas och ber, att min rygg skall bli bättre och det tror jag att den blir, för det har ju ordnat upp sig förrut...men att sitta framför datorn, det blir det nog lite mindre av just nu.
Men evig optimist, som jag är...så vet jag att efter regn kommer solsken!
Kram fr Janet
2 kommentarer:
Hej!
Oj neej...Att läs va du går igenom va it nå roligt.Blääää säger jag.Nu ska du ta e lugnt å vila.Allt ordnar se fast it mamma e å styr å ställer me allt.To läng före ja lärd me he.E själv hemma å kämpar med blodtryck,typ 150/110.Ha äti medicin i 3 v.Vet it vaför it he ger me se? Men ja ger it me å,citerar dej, "efter regn å tårar,kommer solsken å skratt.Sköt om dej! /nina
Tack Nina :) Tråkigt att höra om ditt blodtryck...du behöver också varav ner och hitta den blodtrycksmedicin som passar dig bra. Har lyckads med konststycket, att handla mat idag, dock med bärhjälp av dottern, men bilkörning och att trycka ner kopplingen, inte lätt...men känner ändå en smula bättring, för var dag, som går... Kram fr Janet
Skicka en kommentar