ÅRETS FÖRSTA SIMTUR

Detta blogginlägg handlar om något helt annat än inredning. Det handlar om en helt vanlig måndag...nåja kanske inte. Denna måndag kände jag, att hade varit måndag för hela slanten. Läkarbesök, bortslarvade viktiga remisser, vilket ännu en gång fick mig att ilskna till och tänka, men vilket bedrövligt sjukhus vi har. Skulle det varit första gången det hänt, så är det väl nästan...nästan förlåtet, men nu var det ju inte det. 

Eftersom jag ännu inte denna försommar varit till sommarstället i Nätihamn, så tänkte jag, just denna måndag åker jag ut till stranden och laddar batterierna. Det gör man ju så bra ute vid havet. Så en rogivande stund med vår dalmatiner och dottern Olivia, skulle det bli...

Trodde jag... jo pyttsan.

Efter att ha åkt i bilen en stund och hunden Bianca sprungit runt i bakluckan, ivrig som den var, så kände vi en mindre behaglig doft. Olivia undrade om hon månne trampat i något opassligt och jag skyllde på bönderna, att det var nog de som spritt ut dynga på åkrarna. Dyngan visade sig efter ngr minuters bilfärd vara något helt annat, placerat i bakluckan på vår bil...och en hund blängde på oss med en oskyldig blick, ni vet så där som hundar kan..."Jag har inte gjort något!" Bara att stanna och städa ur bilen och fortsätta färden med alla fönster på vid gavel.

 Lugnet vid stranden infann sig snabbt och åh vilken härlig doft , havs doften är... speciellt efter denna bilfärd.
Som ni redan vet vid det här laget, så har jag både en påhittig och simgalen dalmatiner, så det tog inte länge förrän den tog sitt första dopp.

Den hade fått syn på ett styroxflöte i båtfaret, som den trodde var något helt annat och försökte förståss fånga det och simma med det till land.

Just här slutade fotograferingen, för det höll på att bli en riktig katastrof, för vår annars så simkunniga Bianca. Den kämpade och höll på att sjunka och vi förstod snabbt, att nu går det på tok. Dottern slet av sig kläderna och kastade sig i vattnet och livräddade den, för flötet var fast i ett ankare och repet hade den lyckats få runt halsen. Gud va rädda vi blev!

Allting slutade lyckligt..lite kallsupar hade den fått, men sprang omkring och viftade glatt på svansen och stänkte ner oss med sin våta päls.
Då vi satt på bänkarna nere vid stranden och återhämtat oss, kunde vi inte annat än skratta. Vi var ju glada, att det gick lyckligt, men konstaterade, att villagrannarna hade nog sett en hel del. Dottern ville ju inte blöta ner sin nyinköpta BH, behöver jag säga mera :)

Avslutar dagen med en bild av äppelblom. Vid sommarstugan blommar äppelträden redan, men inte här hemma....månne vi blir utan äppel i år här på vår gård.

Ha det Gott! Nu skall krypa till sängs efter detta måndagsäventyr!

Kram fr Janet