Visste från första början, då katten Fia flyttade in till oss att denna svarta katt var en mycket speciell katt.
Det fick jag även bevis på i natt, då hon skulle få sina kattungar.
Liten i växten som hon är och ung till åldern, hade jag en viss oro, för hur det skulle gå. Dessutom var "frass skrället" som höll hela Skutnäskvarteret vaken runt morsdag en riktig bjässe till katt. Inte hjälpte det ngt fastän grannar och vi försökte jaga bort den, Fia lyckades ändå smita ut och resultatet kom nu 62 dagar senare. Två flickor(längst till höger) och en pojk katt.
Då jag kom från sommarstugan igårkväll, så märkte jag genast, att det var ngt på gång. Hon lämnade mig inte en sekund i fred...skulle vara i famnen, eller tätt intill mig. Gick jag på toan, så var hon jamande efter mig...då jag gick ut i trädgården en sväng, så sökte hon sig till Vincent i hans säng. Konstaterade att lådan vi gjort i ordning inte var tillräckligt stor, då hon vände sig, så det blev snabbt att leta fram en ny låda, som jag placerade framför soffan och lade mig själv på soffan för att förbereda mig på en lång natt.
Handen min måste vara nere i lådan, på henne...så fort jag tog bort den hoppade hon upp på mig på soffan.
Så höll det på tills kl 05.45, då första kattungen kom, men då hade jag själv fått placera mig sittande och lyft upp lådan på soffan. Femton minuter tidigare funderade jag nog på att väcka dottern och ta oss till en vetärinär, men som tur var behövdes ej det. Resten gick riktigt bra och kl 09, var de 3 stycken...och jo, Jag satt med ögonen i kors...så även resten av dagen. Första gången i mitt liv som kattägare...och jag har haft många kattor, som en katt helst skulle ha fött ungarna i min famn...kattor brukar ju för det mesta vilja gömma sig, då de skall föda.
Det mest härliga var vår 12 åriga dalmatiner, Bianca. Hon har själv aldrig fått valpar...men skött någongång barnens kramdjur, som de hade då de var småa. Nu var hon alldeles ifrån sig, för dessa små liv...skakade....snusade...tvättade och "pratade och pratade" med oss. Hela dagen har hon legat vid kattlådan och vaktat och ibland stigit upp och buckat kattungarna till "matplatsen" då de förirrat sig till ngn annan plats i lådan.
Så nu har vi 3 kattungar, som om ca 12 veckor vill ha ett nytt, bra hem...och jag kan lova, att kattmamman har det mest kramgoa lynne man på en katt kan hitta och en annan sak kan jag också lova. De kommer att vara supervänner med hundar!
Så hör av dig, om du har kattfeber :)
Kram fr Janet
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar