Så kom den dagen då mittersta dottern, Olivia, flyttade hemifrån...lite vemodigt känns det, men vi har ju våra barn bara till låns och glad är jag naturligtvis för hennes skull, att hon fick den studieplats hon ville ha, sjukskötare och att hon hittade en så trevlig bostad i Vasa att bo i.
Snart är det 10 år sedan jag bestämde mig för att bryta upp från mitt äktenskap och visst var det tufft, att med 4 små barn bygga upp ett nytt liv...starta från noll...klara oss helt på egen hand och för mig att helt ensam, utan något stöd, ta ansvar såväl ekonomiskt, som med uppfostran av 4 barn. Det har varit uppförsbackar och nedförsbackar, men det har gått vägen... och har alltid velat göra allt för dem och uppfostra dem, att stå på egna ben och klara sig själva, ta ansvar över sin egen ekonomi från tidiga år.
Ibland har man kanske som ensamstående mor, fått vara väldigt bestämd, som under den tiden vi bodde mitt i staden och jag var orolig över, att stadens centrum lätt skulle kännas som deras gårdsplan. Tider har funnits till för att hållas och konfirmerad skulle man vara, för att få börja vara på staden på kvällarna ( visste nog att ni ibland lurade mig :) ) Älskar er ändå <3 p="">Så fastän det känns vemodigt och rummet nu står tomt...så är jag som sagt ändå glad....och vem minns inte den dagen, då man flyttade hemifrån...och fick bestämma själv. Bestämma när man steg upp...bestämma när man skulle gå och lägga sig...bestämma vad man skulle äta...
Fast Vasa ligger ju inte så långt borta, så misstänker att jag åker dit på en shoppinghelg småningom...och fyller på i kylskåpet lite också :) Det är väl det som är det bästa då mammorna kommer och hälsar på...de ser till att det finns mera mat i skåpen då de åker, än då de kom.
Så nu är det bara 2 barn hemma hos mig....och en liten tid tar det nog innan de flyttar ut..
Kram fr Janet
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar