onsdag 28 juli 2010

JAKOBS DAGAR, på gott och ont


Jakobs dagar är över för detta år. Från det att staden myllrat av folk, så har den återgått till lugn småstad. I och för sig ganska skönt.
Visst är dessa evenemang trevliga, med alla sina konserter, gammaldags torg, guidade rundturer, upplevelsekvällar på Aspegrens Trädgård m.m

Vi gick i år för att lyssna på ALTARIAS konsert i skolparken....och visst är Marco en bra sångare, men hård rock är inte riktigt i min smak. Vincent och Jarkko (min o Karis pojk) tyckte helt annorlunda än vi och ställde sig upp på bänken för att inte missa något.

Då var Geir Rönning tillsammans med Jeppo Ungdomsorkester mera min typ av musik. Lite "lam" var publiken, men det är väl typiskt för oss finländare...det knycker lite i ena lilltån, då vi riktigt släpper loss...för nog sitter vi så stilla i våra bänkrader, nästan som om vi vore i kyrkan. Undantag finns ju, som min bänkgranne, som tog fram sin Wiskey flaska ur jackan hela tiden och klappade för brinn kära livet, öronbedövande hårt i otakt till Geirs sång...till sist kunde jag inte hålla tyst, efter att hela tiden fått hans armbåge i min mage, eller stamp på min fot, då han febrilt försökte stampa takten. Efter det lugnade den överförfriskade mannen ner sig och bad om ursäkt.
Det är dessa överförfriskningar, som oroar mig. De stora mängder ungdomar, eller snarare sagt barn, som var asfulla på fredag och lördag i vår stad, är skrämmande. Skrämmande är också, att antalet ordningsvakter är så få. De borde vara det tiodubbla vid sådana här evenemang.

Skrämmande är också, att föräldrarna låter sina barn i tidiga tonåren, vara ut så fruktansvärt sent under dessa karnevals dagar. Kanske jag är för "gammal modig" då jag tyckte att 24.00 var helt tillräckligt för min 14 åriga flicka, som protesterade, då "alla andra får vara till 02.00" Fast "alla andra får" visan, går man ju inte på...



Roligare var dock...

Att min äldsta dotter Juliana blev myndig, dvs fyllde 18 år på Christina dagen. Så nu har mitt första barn inträtt s.k vuxen ålder, pusst...ett barn ut ur "protest åldern"...

Kram från Janet

Inga kommentarer: